Ge mig, igen
Ge mig ett par slitna Converse, ge mig sopor att ligga och röka i, ge mig varma äckliga öl, ge mig underbara människor och ljuvlig musik, ge mig Olle Segestams disträa beteende, ge mig Håkan Hellström klockan 00.00 till 02.00. Ge mig Peace and Love igen.
Ge mig Åsas underhållande skratt, ge mig lugnet, ge mig gitarren, ge mig Lisas kyssar på berget i ljudet av vattnet mot klipporna, ge mig saknaden till min mor.
Ge mig Hönö igen.
Ge mig den fula ungen som satt bakom mig i planet, ge mig iskalla öl vid poolens kant, ge mig de fina samtal med min fantastiske far, ge mig Tobias Andersson den sista natten där.
Ge mig Turkiet igen.
Ge mig jobbiga ungar som vägrar lägga sig, ge mig sena nätter att torka spya i, ge mig sköna värmlänningar att prata med, ge mig bambamaten vi alla hatade, ge mig tjejen jag pratade så djupa samtal med.
Ge mig Warbergslägret 2011 igen.
Ge mig Jonathan Mattiassons dåliga vokabulär, ge mig kvällen hos mig med alla mina vänner, ge mig min kusin som lånar kläder av mig, ge mig samtalet på Karma med världens bästa människa, ge mig Sebastian Falk på vår gemensamma mötespunkt med tid fylld av existentiella frågor.
Ge mig spontanitet igen.
Ge mig sand mellan tårna, ge mig glass som snabbt smälter och sölar sådär jobbigt på händerna, ge mig irriterande myggor under kvällstiden, ge mig det blå vackra havet.
Ge mig sommar igen.
Sentimental?-Kanske. Har jag förvaltat sommaren väl?-Förmodligen inte, men jag har aldrig haft en bättre.
Med all uppskattning samt ett försök till att visa detta så tackar jag så innerligt till er som förgyllt min sommar.
