yespearandersson

Jag fick alldeles nyss en oerhört intressant fråga utav en vän under en msn konversation, den lyder följande:

"Vad säger du om ålderskillnad när det gäller kärlek då?"
"Var går gränsen?"
"Tänk i båda vinklarna, åt båda hållen lixom."

Mitt svar blev då:

"Jag tycker såhär.. Chansen till potentiell kärlek bör du alltid ta vara på.. MEN, det medför också risker, som allting annat. Som utomstående kan du aldrig bedöma om det är lämpligt eller liknande.. För du är då UTOMSTÅENDE, Dvs. du har ingen riktigt insikt i kärleken som består mellan dessa 2 människor. Men någonstans, under tid som gått och tid som komma skall så har vi människor alltid ett förnuft där vi avgör om vissa saker är rimliga eller inte.. Dock suddas ofta detta förnuft ut, med tanke på att förälskelser gör människor dumma. I en högre ålder medför högre livserfarenhet.. Denna livserfarenhet brukar väldigt ofta skildra människor i en massa saker såsom olika perspektiv och tolkningar osv. Det är hur långt man är villig att se förbi denna problematik kallad livserfarenhet som avgör om man kan vara tillsammans eller inte."

Sanna mina ord, enligt mitt tycke.

Nu sitter jag här igen, likt de tusen gånger tidigare och de tusen gånger som komma skall. Jag ser ut över de vackra höstlov som täcker markens gröna ytor. Jag spelar på min svarta gitarr, igen. Fingertopparna och öronen mina blir ständigt torterade undet tiden de sköna toner når mitt hjärta. Bilden är svartvit och äpplet är rödare än någonsin. Blodet pulserar i mina ådror och kylan tar över kroppen min. Sover, djupt.

Hej, är du min ängel?

Hadet Fedt Tiep.

Yespear out!