yespearandersson

Har skrivit en liten låt med huvudingrediensen kärlek i.. Den finns på min profilsida på Facebook. "Jesper Andersson".

Jag gapar och skriker, satsade på mina bästa repliker, jag vill vara dina huvudrubriker.Du såg mig som nån, och jag såg oss som Andersson.

Jag vill inte stanna här längre

En puss hit och en puss dit, gjorde du allt med flit. En puss hit och en puss dit, nu avgudar jag sprit

Hon snodde livet mitt, och vi kommer aldrig nånsin bli kvitt. Vad du spelat, men tyvärr priset är redan utdelat.

Tänker på kärlek, tänker på drömmar.
Tänker på dig medan tårarna strömmar.

En puss hit och en puss dit, jag som trodde jag var en favorit. En puss hit och en puss dit, måste allt vara skit

Ja jag gapar och skriker, och det du nu gör är avviker.

Varför var det en scen om vi två, nu är alla våra gator grå. Ja de gator som vi brukade gå, och himlen ovanför var klarblå.

Du såg mig som nån, och jag såg oss som Andersson.

Jag vill inte stanna här längre.

 

 

Kärlek, kärlek, kärlek.

Vad är det?

Hat, fåfänga, hopp, sorg, lycka.
Kanske allt på samma gång?
Kanske ingenting?
Jag hatar för att jag älskar.
Jag dör fast än lever.
Så älska mig min älskade.
Gör mig hel med dina kyssar & värm kroppen min med händerna dina.

Vad är det, kärlek?

Skriver om kärlek, skriver om drömmar.
Skriver om livet medan tårarna strömmar.
Långsamt ner längs kinden de rinner.
Hjärtat hoppas att du aldrig från mig försvinner.

Kärlek, vad är det?

Avgör du, så fortsätter jag min vandring på livets väg och letar.

Jag ser upp.
Tindrande & vackra.
Gåtfulla. De har sett mycket, mer än vad hjärtat tycks tåla.
Jag lägger mig längs den grusiga landsvägen. Jag stänger ögonen & för en stund ser jag ansiktet. Jag ser leendet, läpparna & de mystiska ögonen. Det är som en vissnade, röd, ros. En ros som för varje minut släpper taget om ett värdefullt rosenrött blad. Mitt hjärta.

I den svarta värld mina ögonlock förvisat mig till, ser jag den kärasta. Hon som omfamnar de bitar mitt brustna hjärta än behållt, men de bitar hon snart skall lägga i sin samlingsburk. I den samlingsburk där de andra bitar som en gång var i min ägo ligger.

Innan du, var mitt liv som en månlös natt. Mörk, men det fanns stjärnor, ljuspunkter och förnuft. Sen flög du över himmelen min som en meteor. Plötsligt var allt i brand, det var sken, det var skönhet, mitt förnuft blev befläckat, befläckat av din blotta närvaro. Det är omöjligt för mig att vara förälskad i dig och klok på samma gång.

Tiden gick alltför fort.

Likt ett asplöv i sommarbrisen var du borta, meteoren föll över horisonten och mörkret fyllde dagarna ut & in, igen. Ingenting hade förändrats, men mina ögon var förblindade av ljuset du lämnade efter dig.

Jag kan inte längre se de alla, de tindrande & vackra, de gåtfulla, stjärnorna. Men alla de gånger jag låter mina ögonlock slutas över ögonen mina ser jag en stjärna i den becksvarta natten. Dig, min fantasis maka, dig jag är så ovillkorligt, oförklarligt & påfrestande kär i.

 

Solen strömmar in genom de färgglada, mönstrade fönstren. Ljuset faller in på hennes änglalika ansikte & hon ler. Hon ser på mig och jag på henne, jag älskar.

Jag stänger mina ögon för en stund för att sedan öppna dem, allt är verklighet. Jag stänger mina ögon & låter en tår av glädje rinna ner längs min kind. Denna gång jag låter ögonen mina öppnas möter jag hennes klara, djupblå ögon några ynka centimeter ifrån mig. Vi blir iakttagna utav hundratals människor men hennes skönhet förtrollar mig & skapar ett rum, ett rum bestående av mig, en man i vit klädsel & henne, min älskade. Den ljuva rösten säger sina sista ord, jag omfamnar hennes lena hand i en harmonisk, bestämd rörelse. Jag låter henne sträcka ut sitt finger och jag för på det cirkelformade objektet som upplevt kärlek i ett flertal generationer. Men inte en kärlek som denna, ingen kärlek är som denna.

Hon närmar sig mitt ansikte ytterligare, jag känner hennes andetag & mina läppar möter hennes sammetslena, perfekt formade, röda läppar. Ängeln min, du är min värld & så obeskrivligt mycket mer, om vår kärlek skulle dö skulle himlen falla ner.

Applåderna ekar i kyrkans akustik & det jag bryr mig om nu och föralltid är att, ifrån samma säng, lyssna till samma regn. Kärleken, en känsla, en känsla som har många sorts ansikten & det är du varenda gång. Du som får mitt hjärta att le, du som får mitt hjärta att bulta, du som får mitt hjärta att älska likt aldrig förr.
Hon tar handen min i sin och säger "Vi är gifta nu, eller hur?"
"Ja mitt hjärta, nu, för evigt."





Hadet Fedt Tiep.

Yespear out!