yespearandersson

Känner du mig? Jag är den störste brottslingen i historien. Jag har dödat flera människor, än som fallit i alla krig i hela världen. Jag har gjort människor till vrak. Jag har förvandlat förhoppningsfulla ungdomar till hopplösa samhällsparasiter. Jag har förstört de svaga och krossat de starka. Jag har fört oräkneliga miljoner in på dåliga vägar. Jag har gjort visa män till dårar. Jag har lagt ut snaror för den oskyldige. Den förtvivlade, fattiga hustrun känner mig. De hungriga barnen känner mig. De föräldrar vars hår grånat i sorg över barnen känner mig. Jag har ruinerat miljoner och ska försöka ruinera många miljoner till. Det finns en sjukdom jag hatar, alkoholism heter den. Åh jag älskar dig, kom tillbaks till mig, min allra bästa vän. Låt det bli du och jag. Du och jag som förr, snälla någon dag stå vid min dörr. Stackars mamma och kära mormor, vi hade alla vita skor. Du och jag, vi är människor och ingen här vet vart du bor. Vi försöker att förstå, vad fan är detta för nivå vi har hamnat på? Där sitter hon, med flaskan i sin hand. Varför skall det va så jävla svårt, att låta henne gå. Är detta rätt nivå? Mina kusiner, jag beundrar er. Är ni varandras kavaljer? På en fest, där allt är pest. Ni så starka är, ni har båda en fin karaktär. Jag försöker vara ordkonstnär, undra på om Voltaire ens kan det där. Vi tillsammans klarar av det här, snälla låt oss inte så såhär.